Psaltaren 137

1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

Kando ya mito ya Babeli tuliketi na tulilia tulipokumbuka kuhusu Sayuni.

2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

Tulitundika vinubi vyetu kwenye miti ya Babylon.

3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

Huko watekaji wetu walitaka tuwaimbie, na wale walio tudhihaki walitutaka sisi tufurahi, wakisema, “Tuimbieni moja ya nyimbo za Sayuni.”

4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

Tungewezaje kuimba wimbo unaomuhusu Yahwe katika nchi ya ugeni?

5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

Kama nikikusahau wewe, Yerusalemu, basi mkono wangu wa kuume na usahau ujuzi wake.

6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

Ulimi wangu na ushikamane juu ya kinywa changu kama nisipokufikiria tena, na kama sipendelei zaidi Yerusalemu kuliko furaha yangu kuu.

7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

Kumbuka, Ee Yahwe, kile walichofanya Waedomu siku ya anguko la Yerusalemu. Walisema, “Ibomoeni, ibomoeni mpaka chini kwenye misingi yake.”

8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

Binti za Babeli, hivi karibuni wataharibiwa- mtu na abalikiwe, yeyote atakaye walipizia yale mliotufanyia sisi.

9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

Mtu na abarikiwe, yeyote achukuaye na kusambaratisha watoto wenu juu ya jiwe.