Psaltaren 137

1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

我们曾在巴比伦的河边坐下， 一追想锡安就哭了。

2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

我们把琴挂在那里的柳树上；

3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

因为在那里，掳掠我们的要我们唱歌， 抢夺我们的要我们作乐，说： 给我们唱一首锡安歌吧！

4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

我们怎能在外邦唱耶和华的歌呢？

5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

耶路撒冷啊，我若忘记你， 情愿我的右手忘记技巧！

6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

我若不记念你， 若不看耶路撒冷过于我所最喜乐的， 情愿我的舌头贴于上膛！

7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

耶路撒冷遭难的日子， 以东人说：拆毁！拆毁！ 直拆到根基！ 耶和华啊，求你记念这仇！

8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

将要被灭的巴比伦城啊， 报复你像你待我们的，那人便为有福！

9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

拿你的婴孩摔在磐石上的， 那人便为有福！