Psaltaren 137

1 Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

當我們坐在巴比倫河畔，一起想熙雍即淚流滿面。

2 I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

在那地的楊柳間，掛起我們的琴絃。

3 Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: »Sjungen för oss en av Sions sånger.»

因那些俘虜我們的，要我們唱歌，那些迫害我們的，還要我們奏樂：快些來給我們唱一支熙雍的歌!

4 Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

但我們身處外鄉異域，怎能謳唱上主的歌曲？

5 Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

耶路撒冷！我如果將您忘掉，願我的右手枯焦！

6 Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

我若不懷念您，不以耶路撒冷為喜樂，就寧願我的舌頭緊緊貼在我的上顎！

7 Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: »Riven ned, riven ned det ända till grunden.»

上主，求您記住厄東的子民，在耶路撒冷蒙難的時辰，他們曾喊叫說：拆毀，拆毀！夷為平地，一直見到基礎，

8 Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

您只知破壞的巴比倫女子！誰若依照您加給我們的災痍，也焄樣報復於您，他就得福祺。

9 Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.

誰若抓起您的嬰兒幼子，摔在盤石上，他就得福祺。