Psaltaren 136
1 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
Tacker Herranom, ty han är god; ty hans godhet varar evinnerliga.
2 Tacken gudarnas Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.
Tacker alla gudars Gudi; ty hans godhet varar evinnerliga.
3 Tacken herrarnas HERRE, ty hans nåd varar evinnerligen;
Tacker alla herrars Herra; ty hans godhet varar evinnerliga.
4 honom som allena gör stora under, ty hans nåd varar evinnerligen;
Den stor under gör allena; ty hans godhet varar evinnerliga.
5 honom som har gjort himmelen med förstånd, ty hans nåd varar evinnerligen;
Den himlarna skickeliga gjort hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.
6 honom som har utbrett jorden över vattnen, ty hans nåd varar evinnerligen;
Den jordena på vatten utsträckt hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.
7 honom som har gjort de stora ljusen, ty hans nåd varar evinnerligen:
Den stor ljus gjort hafver; ty hans godhet varar evinnerliga.
8 solen till att råda över dagen, ty hans nåd varar evinnerligen,
Solena till att förestå dagenom; ty hans godhet varar evinnerliga.
9 månen och stjärnorna till att råda över natten, ty hans nåd varar evinnerligen;
Månan och stjernorna till att förestå nattena; ty hans godhet varar evinnerliga.
10 honom som slog Egypten i dess förstfödda, ty hans nåd varar evinnerligen,
Den Egypten slog på deras förstfödingar; ty hans godhet varar evinnerliga.
11 och som förde Israel ut därifrån, ty hans nåd varar evinnerligen,
Och utförde Israel ifrå dem; ty hans godhet varar evinnerliga.
12 med stark hand och uträckt arm, ty hans nåd varar evinnerligen;
Med väldiga hand och uträcktom arm; ty hans godhet varar evinnerliga.
13 honom som delade Röda havet itu, ty hans nåd varar evinnerligen,
Den röda hafvet skifte i två delar; ty hans godhet varar evinnerliga.
14 och lät Israel gå mitt därigenom, ty hans nåd varar evinnerligen,
Och lät Israel derigenom gå; ty hans godhet varar evinnerliga.
15 och kringströdde Farao och hans här i Röda havet, ty hans nåd varar evinnerligen;
Den Pharao och hans här i röda hafvet störte; ty hans godhet varar evinnerliga.
16 honom som förde sitt folk genom öknen, ty hans nåd varar evinnerligen,
Den sitt folk förde genom öknena; ty hans godhet varar evinnerliga.
17 honom som slog stora konungar, ty hans nåd varar evinnerligen,
Den stora Konungar slog; ty hans godhet varar evinnerliga;
18 och dräpte väldiga konungar, ty hans nåd varar evinnerligen:
Och drap mägtiga Konungar; ty hans godhet varar evinnerliga:
19 Sihon, amoréernas konung, ty hans nåd varar evinnerligen,
Sihon, de Amoreers Konung; ty hans godhet varar evinnerliga:
20 och Og, konungen i Basan, ty hans nåd varar evinnerligen;
Och Og, Konungen i Basan; ty hans godhet varar evinnerliga.
21 och som gav deras land till arvedel, ty hans nåd varar evinnerligen,
Och gaf deras land till arfs; ty hans godhet varar evinnerliga.
22 till arvedel åt sin tjänare Israel, ty hans nåd varar evinnerligen;
Till arfs sinom tjenare Israel; ty hans godhet varar evinnerliga.
23 honom som tänkte på oss i vår förnedring, ty hans nåd varar evinnerligen,
Ty han tänkte på oss, då vi undertryckte voro; ty hans godhet varar evinnerliga.
24 och som ryckte oss ur våra ovänners våld, ty hans nåd varar evinnerligen;
Och förlossade oss ifrå våra fiendar; ty hans godhet varar evinnerliga.
25 honom som giver mat åt allt levande, ty hans nåd varar evinnerligen.
Den allo kötte mat gifver; ty hans godhet varar evinnerliga.
26 Tacken himmelens Gud, ty hans nåd varar evinnerligen.
Tacker Gudi af himmelen; ty hans godhet varar evinnerliga.
