< Psaltaren 133 >
1 En vallfartssång; av David. Se huru gott och ljuvligt det är att bröder bo endräktigt tillsammans.
Ania karon, pagkamaayo ug pagkamalipayon gayud Sa mga magsoon nga managpuyo sa paghiusa!
2 Det är likt den dyrbara oljan på huvudet, som flyter ned i skägget, ned i Arons skägg, som flyter ned över linningen på hans kläder.
Kini sama sa bililhon nga lana nga anaa sa ibabaw sa ulo, Nga nagadaligdig ibabaw sa bungot, Bisan sa bungot ni Aaron; Nga midaligdig ibabaw sa liab sa iyang mga bisti;
3 Det är likt Hermons dagg, som faller ned på Sions-bergen. Ty där beskär HERREN välsignelse, liv till evig tid.
Sama sa tun-og sa Hermon, Nga nangatagak ibabaw sa kabukiran sa Sion: Kay didto gisugo ni Jehova ang panalangin, Bisan sa kinabuhi nga walay katapusan.