Psaltaren 132
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Ɔsoroforo dwom. Awurade kae Dawid ne ɔhaw ahorow a ogyinaa ano no.
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
Ɔkaa Awurade ntam, na ɔhyɛɛ nea ɔyɛ Otumfo ma Yakob no bɔ se,
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
“Merenhyɛn me fi na merenkɔda me mpa so,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
meremma nna mmfa me na meremma mʼani nkum,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
kosi sɛ menya baabi ama Awurade, baabi a nea ɔyɛ Otumfo ma Yakob No bɛtena.”
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Yɛtee wɔ Efrata, yɛbɛtoo so wɔ Yaar mfuw so.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
“Momma yɛnkɔ nʼatenae; momma yɛnsom wɔ ne nan ntiaso hɔ.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
‘Awurade, sɔre bra wʼahomegyebea, wo ne wo tumi adaka no.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Ma trenee nyɛ sɛ ntade mma wʼasɔfo; ma wʼahotefo nto ahurusi nnwom.’”
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Wo somfo Dawid nti, nyi wʼani mfi nea woasra no ngo no so.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
Awurade kaa ntam kyerɛɛ Dawid, nokware ntam a ɔntwe nsan se, “Wʼasefo no mu baako na mede no bɛtena wʼahengua so.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Sɛ wo mmabarima di mʼapam so na wotie me nkyerɛkyerɛ a, ɛno de wɔn mmabarima bɛtena wʼahengua so afebɔɔ.”
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Awurade ayi Sion, ɔde hɔ ayɛ nʼatenae:
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
“Ɛha ne mʼahomegyebea daa nyinaa; ɛha na mɛtena adi hene, efisɛ ha na mepɛ,
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
mede nneɛma pa bebree behyira no na mama nʼahiafo adidi amee.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Mede nkwagye befura nʼasɔfo, na nʼahotewfo ato ahurusi nnwom daa.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
“Mɛma obirɛmpɔn bi apue wɔ Dawid ahenni mu, na mede kanea asi hɔ ama nea masra no ngo no.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
Mede aniwu befura nʼatamfo, nanso wɔbɛhyɛ no ahenkyɛw a ɛhyerɛn.”
