Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

Señor, piensa en David y en todos sus problemas;

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

Cómo juró a Jehová, y dio su palabra al gran Dios de Jacob, diciendo:

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

Verdaderamente, no entraré en mi casa, ni iré a mi cama,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

No daré sueño a mis ojos, ni dormiré un solo instante,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

Hasta que tenga un lugar para el Señor, un lugar de descanso para el gran Dios de Jacob.

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Tuvimos noticias de esto en Efrata: llegamos a él en los campos del bosque.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

Vamos a entrar en su tienda; déjanos adorar a sus pies.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Vuelve, oh Señor, a tu lugar de descanso; tú y el arca de tu fortaleza.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Que tus sacerdotes se vistan de justicia; y que tus santos den gritos de alegría.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

Por amor a tu siervo David, no abandones a tu rey.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

El Señor le dio un verdadero juramento a David, que no retiró, diciendo: Daré tu reino al fruto de tu cuerpo.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

Si tus hijos cumplen mi palabra y las enseñanzas que yo les daré, sus hijos serán regentes de tu reino para siempre.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

Porque el corazón del Señor está en Sión, deseándolo para su lugar de descanso.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

Este es mi descanso para siempre: aquí estaré; porque este es mi deseo.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

Mi bendición será en su comida; y su pobre saciaré de pan.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

Sus sacerdotes serán vestidos de salvación; y sus santos darán gritos de alegría.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

Allí haré fértil el poder de David; he preparado una luz para mi rey.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.

Sus enemigos se vestirán de vergüenza; pero haré que su corona brille.