< Psaltaren 132 >

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Canción de las gradas. Acuérdate, oh SEÑOR, de David, de toda su aflicción;
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
de cómo juró al SEÑOR, prometió al Fuerte de Jacob:
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
No entraré en la morada de mi casa, ni subiré sobre el lecho de mi estrado;
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
no daré sueño a mis ojos, ni a mis párpados adormecimiento,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
hasta que halle lugar para el SEÑOR, moradas para el Fuerte de Jacob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
He aquí, en Efrata oímos de ella; la hallamos en los campos del bosque.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Entraremos en sus tiendas; adoremos al estrado de sus pies.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Levántate, oh SEÑOR, a tu reposo; tú y el arca de tu fortaleza.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Tus sacerdotes se vistan de justicia, y se regocijen tus misericordiosos.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Por amor de David tu siervo no vuelvas de tu ungido el rostro.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
Juró el SEÑOR verdad a David, no se apartará de ella; del fruto de tu vientre pondré sobre tu trono.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Si tus hijos guardaren mi alianza, y mi testimonio que yo les enseñaré; sus hijos también se sentarán sobre tu trono para siempre.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Porque el SEÑOR ha elegido a Sion; la deseó por habitación para sí.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
Este será mi reposo para siempre; aquí habitaré, porque la he deseado.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Bendeciré abundantemente su provisión; a sus pobres saciaré de pan.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Y a sus sacerdotes vestiré de salud, y sus misericordiosos exultarán de gozo.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Allí haré reverdecer el cuerno de David; yo he aparejado lámpara a mi ungido.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
A sus enemigos vestiré de confusión; y sobre él florecerá su corona.

< Psaltaren 132 >