< Psaltaren 132 >
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Una canción de ascensos. Yahvé, recuerda a David y toda su aflicción,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
cómo juró a Yahvé, y se lo juró al Poderoso de Jacob:
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
“Seguramente no entraré en la estructura de mi casa, ni subir a mi cama;
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
No daré sueño a mis ojos, o sueño a mis párpados,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
hasta que encuentre un lugar para Yahvé, una morada para el Poderoso de Jacob”.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
He aquí que lo hemos oído en Efrata. Lo encontramos en el campo de Jaar.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
“Entraremos en su morada. Nos postraremos ante su escabel”.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Levántate, Yahvé, a tu lugar de descanso, y el arca de tu fuerza.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Que tus sacerdotes se revistan de justicia. ¡Que tus santos griten de alegría!
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Por tu siervo David, no apartes el rostro de tu ungido.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
Yahvé ha jurado a David en verdad. No se apartará de él: “Pondré el fruto de tu cuerpo en tu trono.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Si tus hijos cumplen mi pacto, mi testimonio que les enseñaré, sus hijos también se sentarán en tu trono para siempre”.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Porque Yahvé ha elegido a Sión. Él la ha deseado para su habitación.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
“Este es mi lugar de descanso para siempre. Viviré aquí, pues lo he deseado.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Bendeciré abundantemente su provisión. Satisfaré a sus pobres con pan.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
También vestiré a sus sacerdotes con la salvación. Sus santos gritarán de alegría.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Haré brotar allí el cuerno de David. He ordenado una lámpara para mi ungido.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
vestiré de vergüenza a sus enemigos, pero en él mismo, su corona brillará”.