< Psaltaren 132 >

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Cântico dos degraus: Lembra-te, SENHOR, de Davi, [e] de todas as aflições dele.
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
Ele, que jurou ao SENHOR, [e] fez um voto ao Poderoso de Jacó,
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
[dizendo]: Não entrarei na tenda de minha casa, nem subirei no leito de minha cama;
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Não darei sono aos meus olhos, [nem] cochilo às minhas pálpebras;
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
Enquanto eu não achar um lugar para o SENHOR, moradas para o Poderoso de Jacó.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Eis que ouvimos dela em Efrata, e [a] achamos nos campos de Jaar.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Entraremos em suas moradas, [e] nos prostraremos perante o escabelo de seus pés.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Levanta-te, SENHOR, a teu repouso; tu e a arca de teu poder.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Que teus sacerdotes se vistam de justiça, e teus santos gritem de alegria.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Por causa de Davi teu servo, não rejeites o rosto de teu ungido.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
O SENHOR jurou a Davi [com] fidelidade; dela não se desviará. [Ele disse]: Do fruto do teu ventre porei sobre o teu trono.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Se teus filhos guardarem meu pacto e meus testemunhos que eu lhes ensinar, também seus filhos se sentarão sobre teu trono para sempre.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Porque o SENHOR escolheu a Sião, desejou-a para sua habitação,
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
[Dizendo]: Este é o meu repouso para sempre; aqui habitarei, pois assim desejei.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Abençoarei seu sustento abundantemente, [e] fartarei seus necessitados de pão.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
E a seus sacerdotes vestirei de salvação; e seus santos gritarão de alegria abundantemente.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Ali farei brotar o poder de Davi; e preparei uma lâmpada para o meu ungido.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
A seus inimigos vestirei de vergonha; mas sobre ele florescerá sua coroa.

< Psaltaren 132 >