Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

Faarfannaa ol baʼuu. Yaa Waaqayyo, Daawitii fi rakkina inni obse hundumaa yaadadhu.

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

Inni kakuu tokko Waaqayyoof kakatee Waaqa Yaaqoob Jabaa sanaaf akkana jedhee wareege:

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

“Ani mana koo ol hin seenu; yookaan siree kootti ol hin baʼu.

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

Ani ija kootiif hirriba, baallee ija kootiitiif immoo mugaatii hin eeyyamu;

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

kunis hamma ani Waaqayyoof iddoo argutti, Waaqa Yaaqoob Jabaa sanaaf iddoo jireenyaa argutti.”

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Kunoo, Efraataatti waaʼee isaa dhageenye; Yaaʼaarittis isa arganne:

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

“Kottaa iddoo jireenya isaa dhaqnaa; ejjeta miilla isaa jalattis kufnee waaqeffannaa.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

‘Yaa Waaqayyo kaʼiitii, gara iddoo boqonnaa keetii kottu; atii fi taabonni jabina keetiis kottaa.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Luboonni kee qajeelummaa haa uffatan; qulqulloonni kees gammachuudhaan haa faarfatan.’”

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

Sababii garbicha kee Daawitiif jedhiitii, dibamaa kee hin gatin.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

Waaqayyo akkana jedhee kakuu dhugaa tokko Daawitiif kakateera; inni kakuu kana irraa duubatti hin deebiʼu: “Ani ilmaan kee keessaa isa tokko teessoo kee irra nan teessisa;

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

yoo ilmaan kee kakuu koo fi seera ani isaan barsiisu eegan, ilmaan isaaniis akkasuma bara baraa hamma bara baraatti teessoo kee irra ni taaʼu.”

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

Waaqayyo Xiyoonin filateeraatii; akka isheen iddoo jireenya isaa taatus fedhee akkana jedheera:

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

“Kun bara baraa hamma bara baraatti iddoo jireenyaa koo ti; kanas ani waanan fedheef, as nan jiraadha.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

Ani waan hundaan ishee nan eebbisa; hiyyeeyyii ishee illee buddeena nan quubsa.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

Luboota isheetti fayyina nan uffisa; qulqulloonni ishees gammachuudhaan ni faarfatu.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

“Ani achitti akka gaanfi tokko Daawitiif biqilu nan godha; dibamaa koofis ibsaa qopheesseera.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.

Diinota isaatti qaanii nan uffisa; gonfoon mataa isaa irraa garuu ni ifa.”