Psaltaren 132
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Canticum graduum. Memento Domine David, et omnis mansuetudinis eius:
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
Sicut iuravit Domino, votum vovit Deo Iacob:
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
Si introiero in tabernaculum domus meae, si ascendero in lectum strati mei:
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Si dedero somnum oculis meis, et palpebris meis dormitationem:
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
Et requiem temporibus meis: donec inveniam locum Domino, tabernaculum Deo Iacob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Ecce audivimus eam in Ephrata: invenimus eam in campis silvae.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Introibimus in tabernaculum eius: adorabimus in loco, ubi steterunt pedes eius.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Surge Domine in requiem tuam, tu et arca sanctificationis tuae.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Sacerdotes tui induantur iustitiam: et sancti tui exultent.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Propter David servum tuum, non avertas faciem Christi tui.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
Iuravit Dominus David veritatem, et non frustrabitur eum: de fructu ventris tui ponam super sedem tuam.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Si custodierint filii tui testamentum meum, et testimonia mea haec, quae docebo eos: Et filii eorum usque in saeculum, sedebunt super sedem tuam.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Quoniam elegit Dominus Sion: elegit eam in habitationem sibi.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
Haec requies mea in saeculum saeculi: hic habitabo quoniam elegi eam.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Viduam eius benedicens benedicam: pauperes eius saturabo panibus.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Sacerdotes eius induam salutari: et sancti eius exultatione exultabunt.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Illuc producam cornu David, paravi lucernam Christo meo.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
Inimicos eius induam confusione: super ipsum autem efflorebit sanctificatio mea.
