< Psaltaren 132 >

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Cantique des degrés. Éternel, souviens-toi de David, De toutes ses peines!
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
Il jura à l’Éternel, Il fit ce vœu au puissant de Jacob:
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
Je n’entrerai pas dans la tente où j’habite, Je ne monterai pas sur le lit où je repose,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Je ne donnerai ni sommeil à mes yeux, Ni assoupissement à mes paupières,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
Jusqu’à ce que j’aie trouvé un lieu pour l’Éternel, Une demeure pour le puissant de Jacob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Voici, nous en entendîmes parler à Éphrata, Nous la trouvâmes dans les champs de Jaar…
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Allons à sa demeure, Prosternons-nous devant son marchepied!…
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Lève-toi, Éternel, viens à ton lieu de repos, Toi et l’arche de ta majesté!
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Que tes sacrificateurs soient revêtus de justice, Et que tes fidèles poussent des cris de joie!
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
A cause de David, ton serviteur, Ne repousse pas ton oint!
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
L’Éternel a juré la vérité à David, Il n’en reviendra pas; Je mettrai sur ton trône un fruit de tes entrailles.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Si tes fils observent mon alliance Et mes préceptes que je leur enseigne, Leurs fils aussi pour toujours Seront assis sur ton trône.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Oui, l’Éternel a choisi Sion, Il l’a désirée pour sa demeure:
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
C’est mon lieu de repos à toujours; J’y habiterai, car je l’ai désirée.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Je bénirai sa nourriture, Je rassasierai de pain ses indigents;
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Je revêtirai de salut ses sacrificateurs, Et ses fidèles pousseront des cris de joie.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Là j’élèverai la puissance de David, Je préparerai une lampe à mon oint,
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
Je revêtirai de honte ses ennemis, Et sur lui brillera sa couronne.

< Psaltaren 132 >