Psaltaren 132
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Cantique des degrés. Éternel, souviens-toi de David, [et] de toutes ses afflictions!
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
Comment il a juré à l’Éternel, [et] fait un vœu au Puissant de Jacob:
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
Si j’entre dans la demeure de ma maison, si je monte sur le lit où je couche,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Si je permets à mes yeux de dormir, à mes paupières de sommeiller,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
Jusqu’à ce que j’aie trouvé un lieu pour l’Éternel, des demeures pour le Puissant de Jacob!
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Voici, nous avons entendu parler d’elle à Éphrata, nous l’avons trouvée dans les champs de Jaar.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Entrons dans ses demeures, prosternons-nous devant le marchepied de ses pieds.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Lève-toi, Éternel! pour [entrer dans] ton repos, toi et l’arche de ta force!
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Que tes sacrificateurs soient revêtus de justice, et que tes saints chantent de joie.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
À cause de David, ton serviteur, ne repousse pas la face de ton oint.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
L’Éternel a juré à David [en] vérité, il n’en reviendra pas: Je mettrai du fruit de ton ventre sur ton trône.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Si tes enfants gardent mon alliance et mes témoignages que je leur enseignerai, leurs fils aussi seront assis à perpétuité sur ton trône.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Car l’Éternel a choisi Sion; il l’a désirée pour être son habitation:
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
C’est ici mon repos à perpétuité; ici j’habiterai, car je l’ai désirée.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Je bénirai abondamment ses vivres, je rassasierai de pain ses pauvres;
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Et je revêtirai de salut ses sacrificateurs, et ses saints exulteront en chantant de joie.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Là je ferai germer la corne de David, j’ai préparé une lampe à mon oint.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
Je revêtirai de honte ses ennemis; et sur lui fleurira sa couronne.
