Psaltaren 132
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
The song of greces. Lord, haue thou mynde on Dauid; and of al his myldenesse.
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
As he swoor to the Lord; he made a vowe to God of Jacob.
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
I schal not entre in to the tabernacle of myn hous; Y schal not stie in to the bed of mi restyng.
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
I schal not yyue sleep to myn iyen; and napping to myn iye liddis.
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
And rest to my templis, til Y fynde a place to the Lord; a tabernacle to God of Jacob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Lo! we herden that arke of testament in Effrata, `that is, in Silo; we founden it in the feeldis of the wode.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
We schulen entre in to the tabernacle of hym; we schulen worschipe in the place, where hise feet stoden.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Lord, rise thou in to thi reste; thou and the ark of thin halewing.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Thi prestis be clothid with riytfulnesse; and thi seyntis make ful out ioye.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
For Dauid, thi seruaunt; turne thou not awei the face of thi crist.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
The Lord swoor treuthe to Dauid, and he schal not make hym veyn; of the fruyt of thi wombe Y schal sette on thi seete.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
If thi sones schulen kepe my testament; and my witnessingis, these whiche Y schal teche hem. And the sones of hem til in to the world; thei schulen sette on thi seete.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
For the Lord chees Sion; he chees it in to dwelling to hym silf.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
This is my reste in to the world of world; Y schal dwelle here, for Y chees it.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
I blessynge schal blesse the widewe of it; Y schal fille with looues the pore men of it.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
I schal clothe with heelthe the preestis therof; and the hooli men therof schulen make ful out ioye in ful reioisinge.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Thidir Y schal bringe forth the horn of Dauid; Y made redi a lanterne to my crist.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
I schal clothe hise enemyes with schame; but myn halewing schal floure out on hym.
