Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

A Song of Ascents. Remember, O Yahweh, unto David, all his humiliations!

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

What he Sware to Yahweh, —Vowed to the Mighty One of Jacob:

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

Surely I will not enter the home of my own house, nor ascend my curtained couch;

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

I will not give sleep to mine eyes, nor, to mine eye-lashes, slumber:

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

Until I find a place for Yahweh, habitations for the Mighty One of Jacob.

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Lo! we heard of it at Ephrathah, we found it in the fields of the wood.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

We would enter his habitations, we would bow down at his footstool.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Arise! O Yahweh, unto thy place of rest, Thou, and the ark of thy strength.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Thy priests, let them be clothed with righteousness, Thy men of lovingkindness, let them shout for joy!

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

For the sake of David thy servant, do not turn away the face of thine Anointed One.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

Yahweh hath sworn unto David, in faithfulness, will he not turn from it, —Of the fruit of thy body, will I seat on thy throne.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

If thy sons keep my covenant, and my testimony which I will teach them, even their sons, unto futurity, shall sit on thy throne.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

For Yahweh hath chosen Zion, —He hath desired it as a dwelling for himself:

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

This, is my place of rest unto futurity, Here, will I dwell, for I have desired it;

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

Her provision, will I abundantly bless, Her needy ones, will I satisfy with bread;

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

And, her priests, will I clothe with salvation, and, her men of lovingkindness, shall, shout aloud, for joy;

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

There, will I cause to bud a horn to David, I have prepared a lamp for mine Anointed One;

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.

His enemies, will I clothe with shame, but, upon himself, shall his crown be resplendent.