Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

A Song of degrees. LORD, remember David, [and] all his afflictions:

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

How he sware unto the LORD, [and] vowed unto the mighty [God] of Jacob;

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

Surely I will not come into the tabernacle of my house, nor go up into my bed;

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

I will not give sleep to mine eyes, [or] slumber to mine eyelids,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

Until I find out a place for the LORD, an habitation for the mighty [God] of Jacob.

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Lo, we heard of it at Ephratah: we found it in the fields of the wood.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

We will go into his tabernacles: we will worship at his footstool.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Arise, O LORD, into thy rest; thou, and the ark of thy strength.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Let thy priests be clothed with righteousness; and let thy saints shout for joy.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

For thy servant David’s sake turn not away the face of thine anointed.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

The LORD hath sworn [in] truth unto David; he will not turn from it; Of the fruit of thy body will I set upon thy throne.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

If thy children will keep my covenant and my testimony that I shall teach them, their children shall also sit upon thy throne for evermore.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

For the LORD hath chosen Zion; he hath desired [it] for his habitation.

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

This [is] my rest for ever: here will I dwell; for I have desired it.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

I will abundantly bless her provision: I will satisfy her poor with bread.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

I will also clothe her priests with salvation: and her saints shall shout aloud for joy.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

There will I make the horn of David to bud: I have ordained a lamp for mine anointed.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.

His enemies will I clothe with shame: but upon himself shall his crown flourish.