Psaltaren 132
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
A song of degrees. Lord, remember Dauid with all his affliction.
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
Who sware vnto the Lord, and vowed vnto the mightie God of Iaakob, saying,
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
I will not enter into the tabernacle of mine house, nor come vpon my pallet or bed,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Nor suffer mine eyes to sleepe, nor mine eye lids to slumber,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
Vntill I finde out a place for the Lord, an habitation for the mightie God of Iaakob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Lo, we heard of it in Ephrathah, and found it in the fieldes of the forest.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
We will enter into his Tabernacles, and worship before his footestoole.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Arise, O Lord, to come into thy rest, thou, and the Arke of thy strength.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Let thy Priests be clothed with righteousnesse, and let thy Saints reioyce.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
For thy seruant Dauids sake refuse not the face of thine Anointed.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
The Lord hath sworne in trueth vnto Dauid, and he wil not shrinke from it, saying, Of the fruite of thy body will I set vpon thy throne.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
If thy sonnes keepe my couenant, and my testimonies, that I shall teach them, their sonnes also shall sit vpon thy throne for euer.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
For the Lord hath chosen Zion, and loued to dwell in it, saying,
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
This is my rest for euer: here will I dwell, for I haue a delite therein.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
I will surely blesse her vitailes, and will satisfie her poore with bread,
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
And will clothe her Priests with saluation, and her Saints shall shoute for ioye.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
There will I make the horne of Dauid to bud: for I haue ordeined a light for mine Anoynted.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
His enemies will I clothe with shame, but on him his crowne shall florish.
