Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

A song for pilgrims going up to Jerusalem. Lord, remember David, and all that he went through.

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

He made a promise to the Lord, a vow to the Mighty One of Jacob:

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

“I will not go home, I will not go to bed,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

I will not go to sleep, I will not take a nap,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

until I find a place where the Lord can live, a home for the Mighty One of Jacob.”

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

In Ephrathah we received information about the Ark of Agreement, and we found it in fields near Jaar.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

Let's go to the place where the Lord lives and bow down at his feet in worship.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Come, Lord, and enter your home, together with your Ark of your power.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

May your priests wear goodness like clothing; may your faithful people shout for joy.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

For the sake of your servant David, don't reject the king you have chosen.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

The Lord made a solemn promise to David, one he will never cancel—“I will put one of your descendants on your throne.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

If your sons keep to my agreement and my laws that I will teach them, then their sons will always occupy your throne.”

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

For the Lord has chosen Zion, wanting to make his home there, saying:

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

“This will always be my home; this is where I want to live.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

I will provide the people of the city with all they need; I will feed the poor.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

I will clothe its priests with salvation; and its faithful people will shout for joy.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

I will make the line of David even more powerful. I have prepared a lamp for my chosen king.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.

I will humiliate his enemies, but the crown he wears will shine brightly.”