Psaltaren 132
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
A Song of Degrees. Lord, remember David, and all his meekness:
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
how he sware to the Lord, [and] vowed to the God of Jacob, [saying],
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
I will not go into the tabernacle of my house; I will not go up to the couch of my bed;
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
I will not give sleep to mine eyes, nor slumber to mine eyelids, nor rest to my temples,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
until I find a place for the Lord, a tabernacle for the God of Jacob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Behold, we heard of it in Ephratha; we found it in the fields of the wood.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Let us enter into his tabernacles: let us worship at the place where his feet stood.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Arise, O Lord, into thy rest; thou, and the ark of thine holiness.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Thy priests shall clothe themselves with righteousness; and thy saints shall exult.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
For the sake of thy servant David turn not away the face of thine anointed.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
The Lord sware [in] truth to David, and he will not annul it, [saying], Of the fruit of thy body will I set [a king] upon thy throne.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
If thy children will deep my covenant, and these my testimonies which I shall teach them, their children also shall sit upon thy throne for ever.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
For the Lord has elected Sion, he has chosen her for a habitation for himself, [saying],
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
This is my rest for ever: here will I dwell; for I have chosen it.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
I will surely bless her provision: I will satisfy her poor with bread.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
I will clothe her priests with salvation; and her saints shall greatly exult.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
There will I cause to spring up a horn to David: I have prepared a lamp for mine anointed.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
His enemies will I clothe with a shame; but upon himself shall my holiness flourish.
