Psaltaren 132
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Jehovah, remember for David all his affliction,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
how he swore to Jehovah, and vowed to the Mighty One of Jacob:
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
Surely I will not come into the tabernacle of my house, nor go up into my bed,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
I will not give sleep to my eyes, or slumber to my eyelids,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
until I find out a place for Jehovah, a tabernacle for the Mighty One of Jacob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Lo, we heard of it in Ephrathah. We found it in the field of the wood.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
We will go into his tabernacles. We will worship at his footstool.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Arise, O Jehovah, into thy resting-place, thou, and the ark of thy strength.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Let thy priest be clothed with righteousness, and let thy sanctified shout for joy.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
For thy servant David's sake turn not away the face of thine anointed.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
Jehovah has sworn to David in truth. He will not turn from it: From the fruit of thy body I will set upon thy throne.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
If thy sons will keep my covenant and my testimony that I shall teach them, their sons also shall sit upon thy throne for evermore.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
For Jehovah has chosen Zion. He has desired it for his habitation.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
This is my resting place forever. Here I will dwell, for I have desired it.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
I will abundantly bless her provision. I will satisfy her poor with bread.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
I will also clothe her priests with salvation, and her sanctified shall shout aloud for joy.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
There I will make the horn of David to bud. I have ordained a lamp for my anointed.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
I will clothe his enemies with shame, but upon himself his crown shall flourish.
