< Psaltaren 132 >
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Sang til Festrejserne. HERRE, kom David i Hu for al hans Møje,
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
hvorledes han tilsvor HERREN, gav Jakobs Vældige et Løfte:
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
»Jeg træder ej ind i mit Huses Telt, jeg stiger ej op paa mit Leje,
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
under ikke mine Øjne Søvn, ikke mine Øjenlaag Hvile,
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
før jeg har fundet HERREN et Sted, Jakobs Vældige en Bolig!«
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
»Se, i Efrata hørte vi om den, fandt den paa Ja'ars Mark;
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
lad os gaa hen til hans Bolig, tilbede ved hans Fødders Skammel!«
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
»HERRE, bryd op til dit Hvilested, du og din Vældes Ark!
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Dine Præster være klædte i Retfærd, dine fromme synge med Fryd!
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
For din Tjener Davids Skyld afvise du ikke din Salvede!«
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
HERREN tilsvor David et troværdigt, usvigeligt Løfte: »Af din Livsens Frugt vil jeg sætte Konger paa din Trone.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Saafremt dine Sønner holder min Pagt og mit Vidnesbyrd, som jeg lærer dem, skal ogsaa deres Sønner sidde evindelig paa din Trone!
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Thi HERREN har udvalgt Zion, ønsket sig det til Bolig:
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
Her er for evigt mit Hvilested, her vil jeg bo, thi det har jeg ønsket.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Dets Føde velsigner jeg, dets fattige mætter jeg med Brød,
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
dets Præster klæder jeg i Frelse, dets fromme skal synge med Fryd.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Der lader jeg Horn vokse frem for David, sikrer min Salvede Lampe.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
Jeg klæder hans Fjender i Skam, men paa ham skal Kronen straale!«