Psaltaren 132

1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,

Kathutkung: Panuekhoeh Oe BAWIPA, Devit hai thoseh, a khang e rektapnae hai thoseh,

2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;

BAWIPA koe bangtelane thoe a kâbo tie hai thoseh, Jakop miphun e athakaawme Bawipa koe bangtelamaw lawk a kam tie hai thoseh, pouk haw.

3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,

Ahni ni BAWIPA onae, Jakop miphun e Athakasaipounge a onae hmuen ka hmu hoehroukrak,

4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,

kama im ka ban mahoeh, ka ikhun dawk ka luen mahoeh,

5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»

ka ip mahoeh, ka mit ka pakhap mahoeh telah lawk a kam.

6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.

Khenhaw! Ephrath vah, ka thai a teh, ratu thung vah ka hmu awh.

7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.

Ama onae koe cet awh sei. Ama khok toungnae hmalah tabawk awh sei.

8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.

Oe BAWIPA nama e thaonae thingkong hoi cungtalah, nama e roumnae koe luen haw.

9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.

Nange vaihmanaw teh lannae hah khohnat awh naseh. Nange tami kathoungnaw ni hai lunghawicalah la sak awh naseh.

10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.

Na san Devit minhmai khet lahoi satui na awi e hah pahnawt hanh loe.

11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.

BAWIPA ni Devit koe thoe a bo teh bout raphoe hoeh hane lawk teh: na catoun hah na bawitungkhung dawk ka tahung sak han.

12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.

Na capanaw ni kaie lawkkam hoi kaie lawkpanuesaknae hah tarawi awh pawiteh, ahnimae capanaw hai nange bawitungkhung dawk pou a tahung awh han tie hah doeh.

13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.

Bangkongtetpawiteh, BAWIPA ni Zion hah a rawi teh, hawvah o nahane hmuen lah ta hane a ngai dawkvah,

14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.

hote hmuen teh a yungyoe kaie roumnae hmuen lah ao. Hote hmuen hah ka ngai dawkvah, hawvah ka o han.

15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.

Hote hmuen koe rawca yawhawi ka poe han. Hote hmuen koe mathoenaw hai rawca ka boum sak han.

16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.

Hote hmuen koe e vaihmanaw heh rungngangnae hoi ka ramuk vaiteh, tami kathoungnaw ni lunghawi laihoi la a sak awh han.

17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.

Hawvah, Devit e ki hah ka cawn sak han. Satui ka awi e tami hanelah, hmaiim sut ka hruek pouh.

18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.

Kai ni ahnie tarannaw hah kayayeirai hoi ka ramuk pouh han. Ahni koe teh, amae lentoenae lukhung kamhlawng sak han telah a ti.