Psaltaren 132
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Tangtlaeng Laa Aw BOEIPA David ham a phaep pah te boeih poek pah.
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
BOEIPA taengah a caeng tih Jakob samrhang taengah khaw a caeng coeng.
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
Ka dap im khuila ka pawk pawt vetih ka soengca rhaenghmuen khaw ka paan mahpawh.
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Ka mik te ih sak ham, ka mikkhu te ngam sak ham ka pae mahpawh.
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
BOEIPA ham a hmuen neh Jakob kah samrhang ham tolhmuen ka hmuh duela.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Khohmuen duup ah m'hmuh te Epharath ah khaw n'yaak uh coeng.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
A tolhmuen la cet uh sih lamtah a kho kah khotloeng taengah bawk uh sih.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Aw BOEIPA nang na duemnah neh na sarhi thingkawng taengah thoo lah.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Na khosoih rhoek loh duengnah bai uh saeh lamtah na hlangcim rhoek loh tamhoe uh saeh.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Na sal David ham tah na koelh kah maelhmai te na mangthuung tak moenih.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
BOEIPA loh David taengah oltak la a caeng coeng. Na bungko thaihtae lamkah khaw te lamloh mael pawt vetih nang ham ngolkhoel soah kang khueh bitni.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Ka paipi neh amih ka tukkil ka olphong te na ca rhoek loh a ngaithuen uh atah a ca rhoek khaw na ngolkhoel dongah a yoeyah la ngol uh ni.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
BOEIPA loh Zion te a coelh tih amah tolrhum la a sahnaih thil.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
Ka duemnah he ka sahnaih coeng dongah a yoeyah la pahoi ka ngol thil ni.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
A sakah te ka uem ka uem pah vetih a khuikah khodaeng rhoek te buh ka cung sak ni.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Te vaengah a khosoih rhoek te khangnah ka bai sak vetih a hlangcim rhoek loh tamhoe la tamhoe uh ni.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
David ham ki pahoi ka cawn sak vetih ka koelh ham hmaithoi ka tok pah ni.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
A thunkha rhoek te yahpohnah ka bai sak vetih anih te a rhuisam neh ka khooi sak ni.
