< Psaltaren 132 >
1 En vallfartssång. Tänk, HERRE, David till godo, på allt vad han fick lida,
Oh Jehova, hinumdumi alang kang David Ang tanan niyang kagul-anan;
2 han som svor HERREN en ed och gjorde ett löfte åt den Starke i Jakob;
Giunsa niya ang pagpanumpa kang Jehova, Ug sa pagsaad sa Gamhanan ni Jacob:
3 »Jag skall icke gå in i den hydda där jag bor, ej heller bestiga mitt viloläger,
Sa pagkatinuod dili ako mosulod sa balong-balong sa akong balay, Ni mosaka ako ngadto sa akong higdaanan;
4 jag skall icke unna mina ögon sömn eller mina ögonlock slummer,
Dili ko pakatulgon ang akong mga mata, Ni tugotan ko nga mahatagpilaw ang akong mga tabon-tabon;
5 förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt den Starke i Jakob.»
Hangtud nga makakaplag ako ug dapit alang kang Jehova, Usa ka tabernaculo alang sa Gamhanan ni Jacob.
6 Ja, vi hörde därom i Efrata, vi förnummo det i skogsbygden.
Ania karon, sa Ephrata nadungog namo kini: Hingpalgan namo kini sa kapatagan sa lasang.
7 Låtom oss gå in i hans boning, tillbedja vid hans fotapall.
Mangadto kita sa iyang mga tabernaculo; Managsimba kita didto sa tumbanan sa iyang mga tiil.
8 Stå upp, HERRE, och kom till din vilostad, du och din makts ark.
Tumindog ka, Oh Jehova, ngadto sa imong dapit nga pahulayanan; Ikaw, ug ang arca sa imong kalig-on.
9 Dina präster vare klädda i rättfärdighet, och dina fromma juble.
Pasul-obi ang imong mga sacerdote sa pagkamatarung; Ug pahugyawa sa kalipay ang imong mga balaan.
10 För din tjänare Davids skull må du icke visa tillbaka din smorde.
Tungod lamang kang David nga imong alagad Ayaw ipalingiw ang nawong sa imong dinihog.
11 HERREN har svurit David en osviklig ed, som han icke skall rygga: »Av ditt livs frukt skall jag sätta konungar på din tron.
Si Jehova nanumpa kang David sa kamatuoran; Siya dili mobulag gikan niana: Sa bunga sa imong lawas igabutang ko sa imong trono.
12 Om dina barn hålla mitt förbund och hålla mitt vittnesbörd, som jag skall lära dem, så skola ock deras barn till evig tid få sitta på din tron.
Kong ang imong mga anak managbantay sa akong tugon Ug sa akong pagpamatuod nga akong igatudlo kanila, Ang ilang mga anak usab molingkod sa imong trono hangtud sa walay katapusan.
13 Ty HERREN har utvalt Sion, där vill han hava sin boning.
Kay si Jehova nagpili sa Sion; Iyang gitinguha kini nga alang sa iyang puloy-anan.
14 Detta är min vilostad till evig tid; här skall jag bo, ty till detta ställe har jag lust.
Kini mao ang akong dapit nga pahulayanan sa walay katapusan: Dinhi magapuyo ako; kay gitinguha ko kini.
15 Dess förråd skall jag rikligen välsigna, åt dess fattiga skall jag giva bröd till fyllest.
Sa madagayaon gayud ako magapanalangin sa iyang makaon: Pagabusgon ko sa tinapay ang iyang mga kabus.
16 Dess präster skall jag kläda i frälsning, och dess fromma skola jubla högt.
Ingon man usab ang iyang mga sacerdote, pagabistihan ko sa kaluwasan; Ug ang iyang mga balaan managhugyaw sa makusog tungod sa kalipay.
17 Där skall jag låta ett horn skjuta upp åt David; där har jag rett till en lampa åt min smorde.
Didto himoon ko nga ang sungay ni David mosalingsing: Ako nagtagana ug lamparahan alang sa akong dinihog.
18 Hans fiender skall jag kläda i skam, men på honom skall hans krona glänsa.» Se Horn i Ordförkl.
Ang iyang mga kaaway pagabistihan ko sa kaulawan; Apan sa ibabaw sa iyang kaugalingon mamulak ang iyang purongpurong.