Psaltaren 131

1 En vallfartssång; av David. HERRE, mitt hjärta står icke efter vad högt är, och mina ögon se ej efter vad upphöjt är, och jag umgås icke med stora ting, med ting som äro mig för svåra.

Ko e Hiva ʻa Tevita maʻae ʻalu hake. ‌ʻE Sihova, ʻoku ʻikai fielahi hoku loto, pe fieʻeiki hoku mata: pea ʻoku ʻikai te u kau ʻi he ngaahi meʻa lalahi, pe ʻi he ngaahi meʻa ʻoku māʻolunga hake ʻiate au.

2 Nej, jag har lugnat och stillat min själ; såsom ett avvant barn i sin moders famn, ja, såsom ett avvant barn, så är min själ i mig.

Ko e moʻoni kuo u fakafiemālieʻi mo fakanaʻanaʻaʻi au, ʻo hangē ko e tamasiʻi kuo fakamāvae mei heʻene faʻē: ʻoku tatau hoku laumālie mo e tamasiʻi kuo fakamāvae.

3 Hoppas på HERREN, Israel, från nu och till evig tid.

Tuku ke ʻamanaki lelei ʻa ʻIsileli kia Sihova, mei he ʻaho ni pea taʻengata.