Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

De lo profundo he enviado mi clamor a ti, oh Señor.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Señor, que mi voz venga delante de ti; que tus oídos estén atentos a la voz de mi oración.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

O Jah, si toma notas de cada pecado, ¿quién iría libre?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Pero hay perdón contigo, para que seas temido.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Estoy esperando al Señor, mi alma lo está esperando, y mi esperanza está en su palabra.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mi alma está esperando al Señor más que aquellos que están esperando la mañana; sí, más que los observadores de la mañana.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel, ten esperanza en el Señor; porque con el Señor está la misericordia y la salvación completa.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Y él hará que Israel sea libre de todos sus pecados.