Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Cántico gradual. DE los profundos, oh Jehová, á ti clamo.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Señor, oye mi voz; estén atentos tus oídos á la voz de mi súplica.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

JAH, si mirares á los pecados, ¿quién, oh Señor, podrá mantenerse?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Empero hay perdón cerca de ti, para que seas temido.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Esperé yo á Jehová, esperó mi alma; en su palabra he esperado.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mi alma [espera] á Jehová [más que] los centinelas á la mañana, [más que] los vigilantes á la mañana.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Espere Israel á Jehová; porque en Jehová hay misericordia, y abundante redención con él.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Y él redimirá á Israel de todos sus pecados.