Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Un cántico para los peregrinos que van a Jerusalén. Señor, clamo a ti desde lo más profundo de mi dolor.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Por favor escucha mi llanto, presta atención a lo que pido.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Señor, si guardaras una lista de nuestros pecados, ¿Quién podría escapar de ser condenado?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Pero tú eres un Dios perdonador y por eso debes ser respetado.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Yo espero en el Señor, espero ansiosamente, porque confío en su palabra.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Anhelo que el Señor vuelva, más que los vigilantes añorando el amanecer.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel, deposita tus esperanzas en el Señor, porque el Señor nos ama con su inmenso amor, y su salvación no conoce límites.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Él redimirá a Israel de todos sus pecados.