Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Iz globin sem klical k tebi, oh Gospod.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Gospod, usliši moj glas. Naj bodo tvoja ušesa pozorna na glas mojih ponižnih prošenj.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Če si boš ti, Gospod, zaznamoval krivičnosti, oh Gospod, kdo bo vzdržal?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Toda s teboj je odpuščanje, da bi se te lahko bali.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Čakam na Gospoda, moja duša čaka in v njegovo besedo zaupam.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Moja duša čaka na Gospoda bolj kakor tisti, ki stražijo na jutro, pravim, bolj kakor tisti, ki stražijo na jutro.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Naj Izrael upa v Gospoda, kajti z Gospodom je usmiljenje in z njim je obilna odkupitev.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

On bo Izraela odkupil pred vsemi njegovimi krivičnostmi.