Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Дин фундул адынкулуй, Те кем, Доамне!

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Доамне, аскултэ-мь гласул! Сэ я аминте урекиле Тале ла гласул черерилор меле!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Дакэ ай пэстра, Доамне, адучеря аминте а нелеӂюирилор, чине ар путя ста ын пичоаре, Доамне?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Дар ла Тине есте ертаре, ка сэ фий де темут.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Еу нэдэждуеск ын Домнул, суфлетул меу нэдэждуеште ши аштепт фэгэдуинца Луй.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Суфлетул меу аштяптэ пе Домнул май мулт декыт аштяптэ стрэжерий диминяца, да, май мулт декыт аштяптэ стрэжерий диминяца.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Исраеле, пуне-ць нэдеждя ын Домнул, кэч ла Домнул есте ындураря ши ла Ел есте белшуг де рэскумпэраре!

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Ел ва рэскумпэра пе Исраел дин тоате нелеӂюириле луй.