Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Das profundezas a ti clamo, ó Senhor.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Senhor, escuta a minha voz: sejam os teus ouvidos attentos á voz das minhas supplicas.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Se tu, Senhor, observares as iniquidades, Senhor, quem subsistirá?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Porém comtigo está o perdão, para que sejas temido.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Aguardo ao Senhor; a minha alma o aguarda, e espero na sua palavra.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

A minha alma aguarda ao Senhor, mais do que os guardas pela manhã, mais do que aquelles que vigiam pela manhã.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Espere Israel no Senhor, porque no Senhor ha misericordia, e n'elle ha abundante redempção.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

E elle remirá a Israel de todas as suas iniquidades.