Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

MAIN Ieowa, i kin likwirda won komui jan nan waja lol.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Main, kotin ereki nil ai! Karon omui en mamani ai nidinid!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Ma komui Ieowa, pan kotin kapokonki on aramaj dip akan, Main, ij me ap pan kak kajinenda mo’mui?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

A komui kin kotin mak, pwe aramaj en majak komui.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

I kin auiaui Ieowa, nen i kin auiaui, o i kin auiaui a inau.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Nen i kin auiaui Kaun o, jan jaunmajamajan kin auiaui manjan, jaunmajamajan kin auiaui manjan.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Ijrael auiaui Ieowa, pwe Ieowa me kalanan, o waja en kamaio mi re a.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

A pan kotin dorela Ijael jan dip a kan karoj.