Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Faarfannaa ol baʼuu. Yaa Waaqayyo, ani boolla gad fagoo keessaa sitti nan iyyadha;

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

yaa Gooftaa, sagalee koo dhagaʼi. Gurri kees sagalee waammata koo xiyyeeffatee haa dhagaʼu.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Yaa Waaqayyo, utuu ati cubbuu lakkooftee, yaa gooftaa silaa eenyutu dhaabachuu dandaʼa?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Garuu dhiifamni si bira jira; kanaaf ati ni sodaatamta.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Ani Waaqayyoon nan eeggadha; lubbuun koos isa eeggatti; dubbii isaas nan abdadha.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Eegdota barii lafaa eeggatan caalaa, dhugumaan eegdota barii lafaa eeggatan caalaa lubbuun koo Gooftaa eeggatti.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Yaa Israaʼel, ati Waaqayyoon abdadhu; Waaqayyo bira jaalalli dhuma hin qabne, furiin guutuunis ni jiraatii.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Inni mataan isaa cubbuu isaanii hundumaa irraa Israaʼelin ni fura.