Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Sabo-Pionjonañe Boak’an-dalek’ ao ty nitoreovako ama’o ry Iehovà;

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Ry Talè, haoño ty feoko! Ampijanjiño o ravembia’oo ty feon-kalaliko.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Lehe Ihe r’Iehovà ro namolily hakeo, ia, ry Talè, ty ho nahafijohañe?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Fe ama’o ty fañafahan-kakeo; soa te hañeveñañe.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Mitamà Iehovà iraho, mandiñe ty troko, o tsara’oo ro salalaeko.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mitamà i Talè ty fiaiko mandikoatse ty mpandiñe maraindraiñe, eka, ty mpandiñe maraindraiñe.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

O Israeleo, mitamà Iehovà, am’ Iehovà ao ty fikokoa-migahiñe ama’e ty fijebañañe mihenehene.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Ie ty hijebañe Israele amo fonga hakeo’eo.