Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Nyanyian ziarah. Dari jurang yang dalam aku berseru kepada-Mu, ya TUHAN!

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Tuhan, dengarkanlah suaraku! Biarlah telinga-Mu menaruh perhatian kepada suara permohonanku.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Jika Engkau, ya TUHAN, mengingat-ingat kesalahan-kesalahan, Tuhan, siapakah yang dapat tahan?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Tetapi pada-Mu ada pengampunan, supaya Engkau ditakuti orang.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Aku menanti-nantikan TUHAN, jiwaku menanti-nanti, dan aku mengharapkan firman-Nya.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Jiwaku mengharapkan Tuhan lebih dari pada pengawal mengharapkan pagi, lebih dari pada pengawal mengharapkan pagi.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Berharaplah kepada TUHAN, hai Israel! Sebab pada TUHAN ada kasih setia, dan Ia banyak kali mengadakan pembebasan.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Dialah yang akan membebaskan Israel dari segala kesalahannya.