Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Nyanyian ziarah. Dari jurang kesusahan aku berseru kepada-Mu, ya TUHAN.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

TUHAN, dengarlah seruanku, perhatikanlah permohonanku.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Jika Engkau terus mengingat dosa kami, ya TUHAN, siapakah dapat tahan?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Tetapi Engkau suka mengampuni, supaya orang menjadi takwa.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Aku menantikan bantuan TUHAN, janji-Nya kuharapkan.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Aku merindukan TUHAN, lebih dari seorang peronda merindukan fajar.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Berharaplah kepada TUHAN, hai umat-Nya, sebab Ia tetap mengasihi, dan selalu siap menyelamatkan.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Ia akan membebaskan kita dari segala kesalahan kita.