Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Ó, Drottinn, ég er í nauðum staddur, heyrðu hróp mitt!

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Hlustaðu á mig! Svaraðu og hjálpaðu mér!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Drottinn, ef þú rifjaðir sífellt upp syndir okkar, hver fengi þá staðist?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

En þú fyrirgefur! Getum við annað en óttast þig og elskað?

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Og þess vegna bið ég og vona og treysti hjálp Guðs, því að hann hefur lofað að hjálpa.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Næturverðirnir þrá nýjan dag, en ég þrái Drottin enn meira!

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Ísrael, treystu Drottni því að hann er góður og miskunnsamur og veitir gnægð lausnar.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Hann mun sjálfur leysa Ísrael frá öllum misgjörðum hans.