Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Aus den Tiefen rufe ich zu Dir, Jehovah.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Herr, höre auf meine Stimme, es mögen Deine Ohren aufmerken auf die Stimme meines Flehens.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Wenn Du, Jah, Missetaten behältst, wer wird, o Herr, bestehen?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Doch ist bei Dir Vergebung, daß man Dich fürchte.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Ich hoffe auf Jehovah, meine Seele hofft, und Seines Wortes warte ich.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Meine Seele ist auf den Herrn, mehr als die Hüter auf den Morgen.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Warte auf Jehovah, Israel; denn bei Jehovah ist Barmherzigkeit und mit Ihm viel Erlösung.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Und Er wird Israel lösen von allen seinen Missetaten.