Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Ein Stufenlied. / Aus Tiefen hab ich, Jahwe, zu dir gerufen.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Adonái, hör meine Stimme! / Laß doch deine Ohren merken / Auf mein lautes Flehn!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Wenn du Sünden anrechnest, Jah, / Adonái, wer kann dann bestehn?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Ja, du vergibst, / Damit man dich fürchte.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Jahwes habe ich stets geharrt; / Es hat meine Seele geharrt, / Schon immer hoffte ich auf sein Wort.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Meine Seele harrt Adonáis, / Mehr, als Wächter des Morgens harren, / Ja, Wächter des Morgens.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel, harr auf Jahwe! / Denn bei Jahwe ist die Gnade, / Und reichlich ist bei ihm Erlösung.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Ja, er wird Israel erlösen / Von allen seinen Sünden.