< Psaltaren 130 >

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
Cantique graduel. Du fond des abîmes je t'implore, Éternel!
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
Seigneur, entends ma voix! Que ton oreille soit attentive à ma prière!
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
Si tu gardes la mémoire des transgressions, Éternel, Seigneur, qui est-ce qui subsistera?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
Mais non, le pardon est par devers toi, afin qu'on te craigne.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
J'espère dans l'Éternel, mon âme espère, et je compte sur sa promesse.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
Mon âme attend l'Éternel, plus que la sentinelle n'attend le matin, que la sentinelle n'attend le matin.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
Israël, espère dans l'Éternel! car la miséricorde est par devers l'Éternel, et Il a par devers lui un trésor de rédemption.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
Et Il rachètera Israël de toutes ses transgressions.

< Psaltaren 130 >