Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

En Jérusalem. Des profondeurs de l'abîme, j'ai crié vers toi, Seigneur.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Seigneur, écoute ma voix; que ton oreille soit attentive à la voix de ma prière.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Si tu regardes nos iniquités, Seigneur, Seigneur, qui soutiendra ton regard?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Car la miséricorde est en toi; à cause de ton nom, je t'ai attendu, Seigneur. Mon âme a mis son attente en ta parole.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Mon âme a espéré dans le Seigneur.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Que depuis la veille du matin jusqu'à la nuit, Israël espère dans le Seigneur.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Car la miséricorde est dans le Seigneur, et une abondante rédemption est en lui.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Et c'est lui qui rachètera Israël de toutes ses iniquités.