< Psaltaren 130 >

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
Mɔzɔha. O! Yehowa, mele koko ƒom na wò tso nye dzi me ke.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
O! Aƒetɔ, ɖo to nye gbe. Wò to nenɔ te nàse nye nublanuiɣli.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
O! Yehowa, ne àlé amewo ƒe nu vɔ̃wo ɖe agbalẽ me ada ɖi la, O! Aƒetɔ, ame ka ate ŋu anɔ te?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
Ke wò la, tsɔtsɔke le gbɔwò, eya ta wovɔ̃a wò ɖo.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
Mele Yehowa ƒe asinu kpɔm, nye luʋɔ le lalam, eye metsɔ nye mɔkpɔkpɔ da ɖe eƒe nya dzi.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
Nye luʋɔ le lalam na Aƒetɔ la wu ale si zãɖialawo kpɔa mɔ na ŋu ƒe keke; mebe wu ale si zãɖialawo kpɔa mɔ na ŋu ƒe keke.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
O! Israel, tsɔ wò mɔkpɔkpɔ da ɖe Yehowa dzi, elabena lɔlɔ̃ matrɔ le Yehowa si, eye ɖeɖe blibo le eya amea gbɔ.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
Eya ŋutɔ aɖe Israel tso eƒe nu vɔ̃wo katã me.

< Psaltaren 130 >