Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

[A Song of Ascents.] Out of the depths I have cried to you, LORD.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

LORD, hear my voice. Let your ears be attentive to the voice of my petitions.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

If you, LORD, kept a record of sins, LORD, who could stand?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

But there is forgiveness with you, so that you may be revered.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

I wait for the LORD. My soul waits. I hope in his word.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

My soul longs for the LORD more than watchmen long for the morning; more than watchmen for the morning.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel, hope in the LORD, for with the LORD there is loving kindness. With him is abundant redemption.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

He will redeem Israel from all their sins.