Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Out of the depths I have cried to thee, O Lord:

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Lord, hear my voice. Let thy ears be attentive to the voice of my supplication.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

If thou, O Lord, wilt mark iniquities: Lord, who shall stand it.

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

For with thee there is merciful forgiveness: and by reason of thy law, I have waited for thee, O Lord. My soul hath relied on his word:

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

My soul hath hoped in the Lord.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

From the morning watch even until night, let Israel hope in the Lord.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Because with the Lord there is mercy: and with him plentiful redemption.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

And he shall redeem Israel from all his iniquities.