< Psaltaren 130 >
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
Out of the depths I have cried to thee, O Jehovah.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
Lord, hear my voice. Let thine ears be attentive to the voice of my supplications.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
If thou, Jehovah, should note iniquities, O Lord, who could stand?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
But there is forgiveness with thee, that thou may be feared.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
I wait for Jehovah. My soul waits, and in his word do I hope,
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
my soul for the Lord more than watchmen for the morning, watchmen for the morning.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
O Israel, hope in Jehovah, for with Jehovah there is loving kindness, and with him is plentiful redemption.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
And he will redeem Israel from all his iniquities.