Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Een lied Hammaaloth. Uit de diepten roep ik tot U, o HEERE!

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

HEERE! hoor naar mijn stem; laat Uw oren opmerkende zijn op de stem mijner smekingen.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Zo Gij, HEERE! de ongerechtigheden gadeslaat; HEERE! wie zal bestaan?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Maar bij U is vergeving, opdat Gij gevreesd wordt.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Ik verwacht den HEERE; mijn ziel verwacht, en ik hoop op Zijn Woord.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Mijn ziel wacht op den HEERE, meer dan de wachters op den morgen; de wachters op den morgen.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Israel hope op den HEERE; want bij den HEERE is goedertierenheid, en bij Hem is veel verlossing.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

En Hij zal Israel verlossen van al zijn ongerechtigheden.