Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Píseň stupňů. Z hlubokosti volám k tobě, Hospodine.

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Pane, vyslyš hlas můj, nakloň uší svých k hlasu pokorných proseb mých.

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Budeš-li nepravosti šetřiti, Hospodine Pane, kdo ostojí?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Ale u tebe jest odpuštění, tak aby uctivost k tobě zachována byla.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

Očekávám na Hospodina, očekává duše má, a ještě očekává na slovo jeho.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Duše má čeká Pána, víc než ponocní svitání, kteříž ponocují až do jitra.

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

Očekávejž, Izraeli, na Hospodina; nebo u Hospodina jest milosrdenství, a hojné u něho vykoupení.

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

Onť zajisté vykoupí Izraele ze všech nepravostí jeho.