Psaltaren 130

1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.

Hodočasnička pjesma. Iz dubine, Jahve, vapijem tebi:

2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.

Gospodine, čuj glas moj! Neka pazi uho tvoje na glas moga vapaja!

3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?

Ako se, Jahve, grijeha budeš spominjao, Gospodine, tko će opstati?

4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.

Al' u tebe je praštanje, da bi te se bojali.

5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.

U Jahvu ja se uzdam, duša se moja u njegovu uzda riječ.

6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.

Duša moja čeka Gospodina više no zoru straža noćna; više no zoru straža noćna

7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.

nek' Izrael čeka Jahvu. Jer je u Jahve milosrđe i obilno je u njega otkupljenje;

8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.

on će otkupiti Izraela od svih grijeha njegovih.