< Psaltaren 130 >
1 En vallfartssång. Ur djupen ropar jag till dig, HERRE.
Aw Bawipa, a dungnaak hun awhkawng nang a venawh khy nyng.
2 Herre, hör min röst, låt dina öron akta på mina böners ljud.
Aw Bawipa, kak awi ve ngai law lah. Qeennaak thoeh doena na venawh kak khynaak benna nang haa keng law lah.
3 Om du, HERRE, vill tillräkna missgärningar, Herre, vem kan då bestå?
Aw Bawipa, nang ing thawlhnaak khqi ve na khoem mai mantaw, Aw Bawipa, u nu ak dyi thai kaw?
4 Dock, hos dig är ju förlåtelse, på det att man må frukta dig.
Cehlai namah a venawh qeenkhaw ngainaak awm hy; cedawngawh kqih awm na awm hyk ti.
5 Jag väntar efter HERREN, min själ väntar, och jag hoppas på hans ord.
Bawipa ce qeh nyng, ka hqingnaak ing qeh hy, ak awi awh kang ngaih-unaak ce awm hy.
6 Min själ väntar efter Herren mer än väktarna efter morgonen, ja, mer än väktarna efter morgonen.
Qaltoengkhqi ing mymcang ami qehdam anglakawh, ka hqingnaak ing Bawipa lamtoen hy.
7 Hoppas på HERREN, Israel; ty hos HERREN är nåd, och mycken förlossning är hos honom.
Aw Israel Bawipa awh nang ngaih-unaak ce ta lah, kawtih Bawipa awh amak dyt thai lungnaak ing thaawngnaak soep ce awm hy.
8 Och han skall förlossa Israel från alla dess missgärningar.
Amah ing Israelkhqi ce a thawlhnaakkhqi boeih awhkawng hul kaw.